» Hem                                              




» Olika alkoholproblem               




» Kontrollerat drickande            




» Vad säger forskningen?         




» Tips och rekommendationer 




» Vanliga erfarenheter                




» Några av våra kunder              




» Arbetsgivarens                         
   rehabiliteringsansvar               





» Vi erbjuder                                  




» Vilka är vi?                                  




» Kontakt                                        


Vad säger forskningen om kontrollerat drickande?

Utvecklingen av begreppet kontrollerat drickande
1968 myntades termen kontrollerat drickande av Reinert och Bowen för att beskriva alkoholister som varken återföll i alkoholmissbruk eller förblev helnyktra.

En stor debatt kring möjligheten att dricka kontrollerat vid alkoholproblematik startade redan 1962, då Davis et. al. visade att 7 av 93 alkoholister som vårdats vid Maudsly Hospital i London hade övergått till ett socialt drickande, vid ca 10 års uppföljning. Detta väckte en storm av protester i vetenskapliga tidskrifter. Argumenten var 1) patienterna var inga riktiga alkoholister, 2) de som drack måttligt var tvungna kämpa hårt för att inte förlora kontrollen, 3) de var alla i första stadiet av ett återfall, 4) de var biokemiskt eller psykopatologiskt avvikande från sanna alkoholister, 5) det är olämpligt att publicera sådana resultat, 6) "jag har aldrig i min rika kliniska erfarenhet träffat någon som lyckas övergå till måttlighetsdrickande".

På 1970-talet publicerade makarna Sobell ett flertal kontrollerade studier som gav stöd för ett kontrollerat drickande.

1976 kom Rand-rapporten, en metaanalys som baseras på flera studier med 11.500 klienter. Sammanfattningsvis fann man att alkoholism var en kronisk sjukdom, men samtidigt en högst variabel åkomma som man kunde komma ur på två sätt: Långsiktig och total nykterhet eller ett icke-problematiskt drickande. 20 % av klienterna lyckades uppnå ett icke-problematiskt drickande utan speciell träning.
( Ref: Amore, D. Polich, .J., & Stambul., H. Alkoholism and treatment.Santa Monica. CA: The Rand Corporation, 1976. )

1979 visade Mendelsson och Mello i experimentell miljö att alkoholister inte super hejdlöst även om de får fri tillgång till alkohol. Drickandet är med andra ord inte okontrollerat.

1984 publicerade Marta Sanchez-Craig en kontrollerad studie med där man undervisade patienter i kontrollerat drickande och jämförde med en grupp som skulle bli helnyktra. Det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna efter 24 mån uppföljning men kontrollerat drickande upplevdes för de flesta som ett mer acceptabelt mål. Majoriteten av de som ingick i totalnykterhetsgruppen utvecklade minskat drickande på egen hand.
( Ref. Sanchez-Craig M, Annis, H M., Bornet A. R., MacDonald K. R.: Random Assignment to Abstinence and Controlled Drinking: Evaluation of a Cognitive-Behavioral Program for Problem Drinkers. Addiction Reasearch Foundation, Toronto, Ontario, Canada. Journal of Consulting and Clinical Psychology 1984 vol. 52. No. 3000-000. )

1985 visade Marlatt och Gordon i studier att kontrollförlusten vid alkoholberoende inte bara var en funktion av alkoholmängd utan det fanns även en komponent av förväntanseffekt. Ju mer alkohol man tror man fått desto större blir kontrollförlusten, oavsett verkligt alkoholintag.
( Ref: Marlatt GA, Miller WR, Duckert F, Goetestam G, Heather N, Peele S, Sanchez-Craig M, Sobell LC, Sobell MB. Abstinence and controlled drinking: alternative treatment goals for alcoholism and problem drinking? Bull Soc Psychol Addict Behav 1985:4(3):123-150. )

1987 publicerade Nordström en studie som visade att normalt socialt drickande ökade med tiden hos personer som tidigare behandlats för alkoholism.
( Ref: Nordstrom G. Successfull non-abstinent adjustment in a long-term follow-up of alcoholics. In: Duckert F; Koski-Jannes A; Ronnberg S (eds.) PERSPECTIVES ON CONTROLLED DRINKING. Helsinki: Nordic Council for Alcohol and Drug Research, 1989, pp. 112-128. )

1997 beskrev Luc Isebaert resultat från klinik som tillämpar kontrollerat drickande. Om patienterna, oavsett diagnos, får välja mellan kontrollerat drickande och total nykterhet så blev resultatet efter fem år att 49,1 % är helnyktra och 25 % dricker kontrollerat. ( Ref: de Shazer S, Isebaert L. The Bruges Model A Solution-Focused Approach to Problem Drinking. J of Family Psychotherapy 2004:4. Vol 14. )

2005 presenterades den största studien som visade att prognosen ofta är god vid alkoholberoende. Bara 25% har ett mer kroniskt beroende, övriga bättras eller blir helt problemfria efter en tid. 75% hade ej fått behandling. Ref: Dawson D, Grant B, Stinson F, Clou P, Huang B, Ruan W. Recovery from DSM-IV alkohol dependence: United Staates 2001-2002. Addiction. 2005:100:28 1-92.